Friday on my mind
Mulen fredag och jag är trött.
Tjejen i kassan på nya systembolaget ville se min legitimation.
Tycker sådant är lite jobbigt, men förstås smickrande i den här åldern.
Jag hade nyss kommit med tåget, telefonen ringde, jag tänkte först inte svara, men ångrade mig när jag såg numret.
Fast då var det för sent.
Ringer väl igen då, tänkte jag.
En timme senare svarade jag.
Rösten presenterade sig som kanalchef och hon ville ha mig till en intervju så fort som möjligt.
Det blir på tisdag eftermiddag direkt jag kommit fram med tåget.
Jag vet inte hur jag ska förbereda mig till en intervju. Det gick ju inte så bra sist.
Jag ska göra ett programledartest också.
Jag får räkna med att allt det där tar två timmar. Två timmar. Som en evighet.
En sådan fredag är det i dag.
Raindrops keep fallin’ in my head
Nu kan jag nog gå ut, tänkte jag.
Men när jag kommit till fängelset började det regna igen.
Jag fick lov att gå in på bibliotekets kafé.
När det slutar regna går jag väl direkt hem.
Känns inte dom att det här blir någon vidare onsdag. Hade annars planerat den som däckbytardag.
Tisdag har nog aldrig varit någon favoritdag
I dag kom jag nätt och jämt upp i miniminivån 45 minuter.
Den uthärdliga delen av hösten är nästan helt förbi.
Det är kallare nu. Och nästa vecka börjar kvällsmörkret.
Det tar emot att sätta sig och börja beta av listan med sökbara jobb. Och jag hade fått något meddelande från a-kassan igen. Jag tror alltid att det är något dåligt. Men det brukar bara vara en bekräftelse att jag är registrerad för nästa utbetalning.
Latmasken från arbetsförmedlingen har ännu inte granskat min aktivitetsrapport för september. Tänk om det är den det faller på?
Go Johnny, go, go
Jag är så less på att gå omkring på Lugnet att jag börjat promenera i stan i stället. Bland människorna.
De 45 minutrarna har gått nu, så hjärnan har fått sitt.
Men jag har fortfarande en lång bit hem. Stor torget är på andra sidan sjön och säkert en kilometer till.
I Falun kan man bo centralt på Bergsmansgatan.
På Hyttgatan bygger de ett helt nytt hus. Det är säkert 300 år emellan eller något.
Tänkte jag skulle gått till Hästparken men jag tog väl fel väg förstås.
Kom till gator jag aldrig sett.
En sådan här firma skulle man ha. Ingen har en aning om vad man egentligen sysslar med. Byteshandel?
Jag går nog inte förbi kaffestationen i dag. Det kostar ju 30 spänn.
Tänk om jag skulle gå 20 sådana här varv den här månaden. Det blir sex hundralappar bara i kaffe. Som att vara en halvt paket om dagen-rökare.
Jag ska ju leva på a-kassa nu.
Det är väl därför jag inte har gått hem. För det är så tråkigt att sitta vid datorn och skriva ansökningar. Att städa. Att putsa fönstrena.
Och sista biten runt sjön är så tråkig att jag tror jag vänder.
Ja, vad gör man en oktobermåndag?
Det var urbota tråkigt att promenera här i dag. Trots att det är soligt, 16 grader varmt och det ännu finns lite kvar av höstens färger.
Frisk luft, ingen avgasstank som i storstan.
Och visst är det en tjusig liten stad nästan överallt.
Så jag vet inte varför.
Egentligen skulle jag ju gått ut i morse. För jag ska hem och söka jobb sedan.
Här finns ett ledigt jobb.
Men eftersom jag aldrig jobbat på riktigt med radio så är nog mina chanser små.
Undrar varför det är så tomt på Fisktorget? Nu borde väl de lunchlediga passa på att lapa sol.
Jag hittade arbetsförmedlingen också. Min arbetsförmedling på distans är ingenting, absolut ingenting annat än en kontrollant.
Jag ska skicka in mina aktivitetsrapporter. I övrigt hör jag ingenting ifrån dem.
Hon som ”är” arbetsförmedlingen kultur i Falun, ska tydligen vara bra att ha och göra med. Så jag borde nog begära att bli flyttad dit.
Dags att gå hem nu tror jag. Fast jag har lust att köpa något.
Åh, den hjärngymnastiken
Jag tänkte börja träna min hjärna. 45 minuters löpning tre gånger i veckan sägs vara det optimala. Varken mer eller mindre.
Då till och med föryngras hjärnans minnesfunktion, åtminstone inledningsvis.
Stresskänsligheten minskar och produktionen av lyckohormoner ökar.
Dessutom stiger intelligensen, enligt omfattande studier.
Men jag är inte i form för att springa. Men gå sig anfådd i 45 minuter ger också bra effekt.
Fast det är duggregn.
Och stan har jag ju sett förut. Lite pittoresk på sina håll.
Nu gick jag ju i och för sig dubbelt så länge, vilket inte har någon betydelse för hjärnan.
Men konditionen blir väl bättre.
Runkeeper-appen hade låst sig, hjälpte inte att starta om den. Har alltid tyckt att det varit en skitapp.
Men jag borde rimligtvis gått nästan en mil. Stannade ju bara för att köpa kaffe.
Och för att ta någon bild.
Regnbågstrappan som blivit vandaliserad med vit färg flera gånger.
Och Nordiska motståndsrörelsen ba: ”det var vi som gjorde re!”.
Och efter varje gång samlas fler och fler människor, för att återställa trappan igen.
Nu verkar nazisterna ha gett upp.
Den bloggappen är för övrigt också kass. Men det är inte alltid min vill sätta sig framför datorn.
Onsdagsstiltje
Föreningen har köpt nya utemöbler lagom till hösten. Kanske det var extrapris.
Jag har faktiskt aldrig suttit i den där bersån, förrän i dag. Kanske man borde ta med sig kaffekoppen ut någon gång.
Solen sken, ovanligt den här veckan.
Jag klev på K-brunnslocken, för det ska ge tur.
Det är väldigt mycket höst ute.
Sökte några jobb sedan, skickade aktivitetsrapport till arbetsförmelingen och tittade en stund på en Linkedin-kurs.
Och jag startade dvd:n på kvällen. Det knastrade i nacken och knakade i axlarna.
Och ”mustig bönchili” som skulle vara fyra portioner, lär jag få äta av resten av veckan...
Ett bröllop
Nu har Lindi gift sig.
Hon var ihop med en svensk ett tag. Det kunde ju ha varit jag, tänkte jag då.
Fast det är väl klart att hon går och gifter sig med en kanadensare, flyttar hem från Nashville... fast till Calgary och inte Toronto.
Indie-Lindi, mexikansk pappa och irländsk mamma. Undrar om hon kommer att turnera här något mer.
